Söndag igen, och faktiskt ingen söndagsångest. för i morgon är det som sagt ingen skola, har praktik nu i fem veckor. Det blir alltså fem hela jäkla veckor ifrån skolan och prov. Slippa känna pressen, nu är det bara att ta det lugnt och lära mig nya roliga saker. För som sagt så ser jag faktiskt fram emot praktiken.
Även om det är med äldre människor som behöver all hjälp de kan få, ser det positivt nu iaf, men får se hur det blir efter första dagen i morgon!

Helgen har passerat förbi fort, fort och lättsamt. Det är jag glad över. För jag orkar verkligen inte tänka.
har tröttnat på det. Det gör mig bara förvirrad. och ledsen. Ska verkligen försöka hålla humöret uppe nu.
Vill inte vara den där griniga ledsna tjejen, som lever i ett skal, ett grinigt skal, för att dölja ledsamheten. Vill inte.
Varför ska jag vara ledsen egentligen?

Kingen gör mig glad varenda gång jag tittar på honom, varenda gång jag sitter i bilen på väg till stallet och ser honom i hagen på håll så ler jag, blir glad. Han är toppen, utan han så hade ja inte orkat. tror jag.

När jag tänkte efter nu så kom jag på att snart är det ett år sedan vi tog bort älskade Bagini. Om jag ska vara exakt så var det den 10 Februari 2009. Så snart ett helt år. Ett år som bara blev piss. nästan iallafall.
jag tänker an massa om han, för mig så exesterar han fortfarande. Lilla vännen vår.

Blev ett litet mixat inlägg den här gången, men jag behövde det kände jag.

                                      Ängeln min.